Ett illaluktande rädslehål som växer, jag vill inte låtsas om

Ett bråddjupt skräckhål växer i min mage. Jag ser det i utkanten av ögonvrån men är livrädd för gå fram och titta på det på riktigt. Det pulserar ut svart illaluktande rädsla i mig. När det blir för läskigt tar jag fram stora lövblåsen och blåser bort allt svart. Låtsas att det är bra för en stund. Allt för snart sticker dock den fräna doften i näsan igen. Jag vänder bort huvudet, vill inte låtsas om, ignorerar. Men ser det ändå i ögonvrån. Rädlsan viskar; Håller det på att ta slut mellan oss?

Byt ut ordet nätverka mot relationsskapande

Att nätverka kanske inte ska behöva vara så svårt ändå. Om fokus ligger på att skapa äkta och nära relationer med människor jag tycker om känns det helt plötsligt bättre. Ett sprudlande möte med vän idag gav energi till nya möten. Tack för det!

Inte längre starka tillsammans?

En nära vän har börjat dra energi istället för att ge. Det bara snurrar i huvudet när jag tänker på det. Jag förstår inte vad som händer eller när det började. Framför allt fyller det mig med förtvivlan för jag vet inte om det finns något slut. Vi som varit så starka tillsammans. Från första stund när vi lärde känna varandra har vi varit otroligt tajta. Nu känns det mest som att hon klankar ner på mig när vi ses; jag duger inte som jag är och är inte tillräcklig som person. Det gör ont i hjärtat.

Att nätverka - en kittlande sysselsättning

Att nätverka effektivt, det är få personer förunnat att kunna på instinkt. Ofta kräver det träning, mycket träning. Personliga relationer som vi alla vet kräver dessutom ett utbyte av något. Jag har ännu inte så mycket att byta med i nätverkssammanhang. Samtidigt lär jag mig så mycket och får så mycket inspiration när jag träffar riktigt duktiga och kompetenta människor. Kanske räcker det för nu att nätverka på den nivån. Jag måste inte ha allt nu, även om det är lockande... 

Det viktigaste vi kan säga varandra

Lugn i själen efter tre dagars minisemester med en bästa vän. Hon säger mig att jag är älskad och duger som jag är. Det är det viktigaste vi kan säga varandra. Alla andra ord mellan vänner syftar just till detta. Du är älskad för den du är, precis som du är. 

En ny sång som mitt hjärta sjunger

Mitt hjärta har börjat klappa små försiktiga slag igen. Det glädjer mig. Det skrämmer mig. Det var så länge sen hjärtat inte bara gick på repeat. Om och om igen med samma sång. Nu är det en ny sång som försiktigt spelas och jag vill bara få sjunga med högt, högt så att alla hör men jag vågar inte. Inte riktigt än. 

När tillvaron pekar med hela handen

Ibland bara pekar tillvaron med hela handen åt ett bestämt håll. 

Idag har tecken efter tecken uppenbarat sig som säger att jag är inne på ett spår som jag ska följa. Jag har under en tid fått och fortsätter att få känslomässiga bevis på att det är rätt. Kanske är det så det är att hitta sitt kall i livet? Nu gäller det bara att ha modet att vandra vägen dit den leder mig.

Medmänniskor

Morgonen ägnade åt att läsa gamla mail.  Lite sorgligt men samtidigt upplyftande. Jag fick minnas människor som betytt mycket men som inte längre finns kvar i mitt liv av olika anledningar men också lyftas av de fantastiska ord som har skickats till mig. Medmänniskor är allt, utan mina människor är jag ingenting.

Att börja någonstans

Ett oskrivet blad, en ännu inte berättad historia. Och en fantastisk skrivkramp som hållt i sig i flera år. Men någonstans måste man ju börja, så varför inte här?