söndag 14 mars 2010
I relation till tillvaron
Jag är lycklig tillsammans med honom. Han får mig att förundras, att skratta, trivas med tillvaron. Jag blir lugn tillsammans med honom, han håller om mig, får mig att känna mig trygg, varm och omtyckt. När det glittrar till i hans ögon sänds det tingel genom hela mig. Han håller min hand på stan, stödjer mig när jag halkar och drar mig intill sig och håller mig kvar. Förtjänar jag verkligen honom?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar