Du är ivägen

Med nästippen i din halsgrop finns inget som kan göra ont. Jag andas och drar in men så fort jag lyfter upp mitt ansikte rusar världen emot mig. Jag vill bara blunda och stänga ute men tillvaron och vi själva tränger sig på och in. Du i mig men samtidigt inte längre så nära som när jag låg där med min nästipp invid din hals. Din doft kan fylla mina näsborrar men du kan aldrig fylla hålet i mig, du hamnar hela tiden ivägen.